Myter om film- och tv-pirateri

1. Kultur ska vara gratis

Det här är en gammal vanföreställning om att äkta kultur innebär att kulturarbetaren ska lida, svälta och arbeta ideellt som nu har gjorts om till en bekväm undanflykt för den som inte vill betala för sig. Men om man tänker efter så är det ganska uppenbart att den som vill livnära sig på kultur inte kan leva på luft - lika lite som rörmokaren, sjuksköterskan eller it-konsulten.

Nej, bara om kulturarbetare får betalt för sitt arbete, kan vi se nyskapande inom kultur, film, tv, konst, teater, böcker och musik.

Den kreativa sektorn, med kultur och medier, är en framtidsbransch för många av Sveriges unga. Men då måste man också kunna få betalt för sitt arbete.

2. Några färre sålda filmer drabbar ingen fattig

Det här är kanske ett av de vanligaste nonsensargumenten – men sen när blev upphovsrätten en allmosa till låginkomsttagare? Vilka andra demokratiska rättigheter ska i så fall bara omfatta vissa inkomstgrupper? Upphovsrätten handlar om rätten till sitt eget verk. Att själv få bestämma till vilket pris och på vilket sätt som en film exempelvis får visas. Om det ska vara gratis, kosta en tjuga eller en miljon är upp till rättighetsinnehavaren själv att bestämma.

Den som använder det här argumentet har inte heller särskilt god insikt i filmsektorns vardag. Även om det är en av de roligaste branscherna att verka i så är förutsättningarna ofta väldigt osäkra för såväl anställda som företag. Av Sveriges 2000 filmproducenter är exempelvis de allra flesta små entreprenörer som tagit en stor personlig risk för att finansiera sitt projekt. Om filmen då sprids olovligt på nätet drabbas hela projektet – producenten blir blåst på pengarna, alla som varit involverade i filmen tappar i lön och nyskapandet stryps. Vem vågar då satsa på sitt drömprojekt?

3. Film- och musikbranschen får skylla sig själva - de borde ha varit mycket snabbare att skapa lagliga alternativ

Visst kunde branschen ha varit snabbare i början, men nu lever vi faktiskt i år 2007. Både musik, film och tv-branschen har sedan länge börjat springa ikapp den brist på bra alternativ som först fanns. Bara i Sverige finns det idag närmare ett tiotal olika tjänster för den som vill titta på film eller teve via webben och lägg därtill de stora internationella sajterna. En film kostar från 9 kronor och uppåt att hyra och man kan ladda ner musik lagligt och enkelt för mellan 5-10 kronor per låt.

Men även det här argumentet är ett sätt att blanda bort korten. Bara för att en produkt eller tjänst inte finns att konsumera på det sätt som jag själv vill så ger det mig såklart inte rätten att sno den. Att skylla på ”branschen” är bara ett sätt att döva sitt dåliga samvete.

4. Vissa artister är ju faktiskt för fildelning

Visst och det är väl utmärkt – det är ju det som är hela poängen med upphovsrätten; den som har skapat en film eller något annat har själv rätt att bestämma hur den ska visas, distribueras och prissättas. Den filmskapare som exempelvis vill lägga ut sin film på nätet utan att ta betalt, kan ju göra det.

Att debatten om piratkopiering handlar om för eller emot fildelning är ett vanligt misstag som tyvärr alltför många gör. Faktum är att det är nog svårt att hitta en artist, en filmskapare eller någon människa överhuvudtaget som inte är för fildelning – det är ju en fantastisk teknik för att sprida film, musik och annat.

Däremot är många emot illegal fildelning, dvs. att sprida andra upphovsmäns filmer, teveprogram, musik, böcker eller liknande utan deras tillstånd. För varför ska någon annan bestämma över hur en film, som de inte har haft den minsta förtjänst i att den skapats, ska spridas och visas?

5. Piratkopiering är ju bra reklam - ju mer man laddar ner desto mer köper man

Ärligt talat, hur många ser en film gratis och går sen och köper den? Reklam eller inte – det är återigen en fråga som upphovsmännen får bestämma själv. Inte den som sprider andras filmer och musik utan tillstånd. Att de som jobbar med film och teve i Sverige har förlorat stora pengar på att deras verk sprids illegalt på nätet är inget påhitt.

Den internationella filmorganisationen MPA bad (i för övrigt den enda undersökning som har gjorts kring intektsbortfallet) ett stort antal människor i olika länder att själva uppskatta vilken film eller tv de hade konsumerat legalt om de inte kommit över en illegal kopia. Omräknat i kronor blev bortfallet då totalt 770 miljoner svenska kronor för Sverigeis ekonomi som helhet. Enbart svensk film förlorade 173 miljoner kronor – lika mycket som genomsnittsbudgeten för tio svenska långfilmer!

6. Internet har gjort upphovsrätten förlegad

Tvärtom – rätten att själv få bestämma över exempelvis den film, det dataprogram eller den musik som man lagt ned tid, talang och engagemang i behövs mer än någonsin. Sverige är ett land fullt av kreativa och nyskapande människor och en allt större del av våra jobb och tillväxt bygger på olika former av skapande.

Upphovsrätten är en del av den viktiga immaterialrätten. Vad skulle stora svenska designföretag vara utan mönsterskyddet? Vad skulle verkstadsindustrin vara utan patentskyddet? Om Internet ska fortsätta att utvecklas till en spännande mötes- och marknadsplats där varor och tjänster kan säljas och köpas måste vi värna samma värden på nätet som i övriga samhället. Då får vi aldrig överlåta till tekniken att sätta gränserna för hur vi umgås och agerar. Utan skydd för kreativt arbete på Internet stryps nyskapandet och då kommer Internet bara vara en tråkig anslagstavla utan bra innehåll.

7. Det är omöjligt att kontrollera nätet - vem vill ha en polisstat?

Just därför är det ju viktigt att vuxna människor faktiskt börjar ta sitt ansvar. För det är just vuxna människor – en man med god inkomst strax över 30 år boende i en storstad - som är den genomsnittliga fildelaren av film och tv, inte tonåringar som den gängse bilden är.

Ingen vill ha ett samhälle som hela tiden övervakar att medborgarna inte begår brott, men lagen ska tydligt signalera vad som är rätt eller fel. Bara för att man inte kan övervaka varje handling innebär det inte att lagen är felaktig. Skulle vi ställa samma krav på alla lagar skulle vi ha väldigt få av dem kvar.

I konsekvensens namn skulle vi då även ändra lagstiftningen kring fortkörning, användandet av svart arbetskraft och så vidare. Dessutom går det att lösa piratproblemet utan att införa ett Big-Brother-samhälle. Bredbandsleverantörerna, som idag tjänar stora pengar på uppgraderade abonnemang som används för illegal trafik, har hittils varit relativt passiva i Sverige. De skulle med enkla medel kunna förebygga att deras kunder lockas att begå brott.

8. Men vadå alla gör det ju!

Det går aldrig att avsäga sig det personliga ansvaret bara för att det görs i skydd av en grupp. Dessutom är det en villfarelse att ”alla gör det”. Att 1,3 miljoner svenskar fildelar är en siffra som har etsat sig fast i debatten.

Men 1,3 miljoners siffra var svaret på en fråga om ”du någon gång har testat fildelning” – siffran säger ingenting om hur många som gör det illegalt eller regelbundet. En mer tillförlitlig siffra är 516 000 personer som, enligt analysföretaget Mediavision, har provat att ladda ned en film under senaste kvartalet (dock säger inte heller den siffran något om det var legal eller illegal fildelning).

Andelen svenskar med bredband som laddar ned film har dessutom sjunkit år för år från toppnoteringen på 40 procent till omkring 12 procent idag. Problemet med illegal fildelning är stort, men ska varken överdrivas eller underdrivas.

9. Polisen borde prioritera andra typer av brott istället för att jaga tonåringar som laddar ned

Polisen utreder alla möjliga stora och små brott där upphovsrättsbrott är ett. Om man ser till värdet på det som piratkopieras så är det dock mycket små polisresurser som satsas för att komma till rätta med problemet.

Som en jämförelse gjordes år 2005 omkring 58 000 polisanmälningar om butikssnatteri varav 48 procent klarades upp. Samma år gjordes uppskattningsvis 15 miljoner olagliga nedladdningar av film och nio personer dömdes.

Dessa få domar hade dock en enorm effekt. Fildelningen sjönk drastiskt men gick tillbaka till sin gamla nivå när det blev känt att polisen tyvärr inte hade möjlighet att utreda alla fildelningsbrott.

En stor del av den illegala fildelningen kan enkelt förhindras av bredbandsleverantörerna som kan införa olika typer av brottsförebyggande åtgärder. Då kan polisen fokusera på den organiserade grova piratkopieringen som är källan till problemet.

10. Antipiratbyrån hotar den personliga integriteten

Generella övervakningssystem går inte att jämföra med den bevisinhämtning som Antipiratbyrån jobbar med. Genom att fildela illegalt väljer man själv att visa upp det man gör (via sitt IP-nummer).

Det arbete som APB genomför på upphovsmännens uppdrag handlar bara om att fånga upp den information man själv väljer att sprida när man fildelar illegalt. Det är rimligt att de som bekämpar illegal fildelning har rätt att ta fasta på de bevis den illegala fildelaren lämnar efter sig. Antipiratbyråns verksamhet har dessutom både prövats och godkänts av Datainspektionen.